darkladyundercover

Ibland så vill man bara dra en filt över sig. Och jag kan bli ganska nere när jag börjar fundera.
Geeze..hur lyckas jag få allting att gå fel?:p

ja..det var xx då. Men allt det var ju bara för bra för att vara sant. Jag hade föraningar om det, men enligt honom var ju allt bra och blablabla. Skulle vilja smälla en stekpanna i huvudet på honom, bara för att få honom att vakna. Annars har vi en bra personkemi och samma intressen så sånt är ju alltid synd.

Familjen.. familjen. Dysfunktionellt. Det räcker med de ärr jag redan har fått, nu drar jag iväg. Eller inte nu då, till hösten snarare. Men nu är det en bra period, alla plan, så jag ska inte klaga.. :)

JAG. Och min body-image. Även den ganska dysfunktionell. Har nu i sex år kämpat för att gå ner i vikt. Och det gör jag ju, ibland. När jag inte går upp alltså. Jag är så äcklad av mitt extrafett, skulle kunna ta och gömma mig i en garderob för all framtid, men det är jag nog för social för att göra. Jag tror jag behöver hjälp.

Och så.. Mina vänner! wohoo. Vilka vänner?
lång andningspaus.
Jag har ju alltid min kära barndomsväninna. Hon är fantastisk. Men andra vänner då? Well, jag är tveksam till mitt kompisgäng. Kanske det är just därför- de är "kompisar", inte "vänner". Men jag har många bekanta, det har jag alltid haft. Så jag ska inte klaga.. Men jag känner mig så ensam. Vem ska jag ringa? Har mest bekanta som sagt. Och faktum är folk i min egen ålder sällan (aldrig) förstår mina funderingar när jag blir sådär totalnere och hjälplös. Det gör ju bara att jag känner mig ännu mera frustrerad.
Jag föredrar äldre personer. Jag har alltid fungerat bättre med dem.
Har även alltid fungerat bättre med pojkar än med flickor och det har inte heller varit så väldigt lätt. Jag har aldrig haft pojkaktiga intressen eller så, så jag har inte varit riktigt självklar någonstans. Nåväl, det är ju inte hela världen.

Det är antagligen också därför mina före-dettor relativt snabbt blivit ganska viktiga för mig. Vissa har bara en pojkvän, för mig är pojkvän så väldigt mycket. Han får ersätta så mycket.

Praktexemplet är ju xxx. Han fick vara allt för mig. Det bara blev så. Vi var tillsammans under en av de jobbigaste perioderna i mitt liv och även om vi jag inte pratade om mina problem hela tiden var det i alla fall en otrolig trygghet att han fanns där. Han är nog den enda person som jag känt mig fullständigt trygg med. Han öppnade mig också något otroligt, och för det är jag honom evigt tacksam.

Jag är så ledsen. Jag vet inte vad som ska hända. För mig är det en bedrift att klara mig igenom varenda dag och jag hoppas hela tiden på förbättring. För bättre blir det- vilka gillar egentligen sina liv när de är sjutton? Men det innebär att vara öppen hela tiden. Öppen och sårbar.. och jag är sliten. Jag känner mig trött och att vänta känns inte motiverande längre. Jag måste komma till en brytningspunkt. Jag Måste, Måste.. Vet inte hur, när var..

Men jag är så rädd nu, och det känns som om världen snurrar förbi mig.

För mig är det en bedrift att klara mig igenom varenda dag och för tillfället får jag dagligen stå till svars för varför jag hoppar av gymnasiet. "Du är ju så smart!" säger de. Och vad säger man. Jag orkar bara inte.
Jag är verkligen chockerad över reaktionen från lärarna, de verkar faktiskt vara genuint ledsna. Och det är synd att man ska behöva göra folk besvikna, men jag måste ju göra dethär för mig. Det är väl ingen nytta att jag går i gymnasiet om jag tar livet av mig? För jag ser det som ganska troligt om jag skulle fortsätta i samma hjulspår.

Jag måste börja om. Jag måste göra det på mitt sätt. Men jag känner mig ändå ganska rädd. Jag är ensam. Men jag ska klara det, vad är mina alternativ?
Jag vill bara rymma, bort.

---

Men jag skulle verkligen vilja att någon skulle hålla min hand.

I'm sorry for crying
I'm sorry I can't sob in front of you
I'm sorry I'm so troubled
I'm sorry for feeling so lost

You could give me everything I need
Yet you make me feel so scared
I'm scared you're gonna change your mind
I'm so scared I've got it all wrong

I hate that I sound so stupid
I hate that I need booze to feel calm
I hate that I feel so miserable
And I hate people who don't have an open mind

Music turns me into a human being again
And I would really like to eat without guilt
I hate how naive people can be
So shallow and fucked up

I don't like it when they judge me
It makes me feel so cheap
I would like someone to hug me
And tell me I'm exactly what they need...

Jag är rädd för din närhet
All din värme som kunde nästla sig in
För att sedan, lika smidigt som en taggtråd, riva sig ut
Lämna blödande spår i min kropp
Och min själ lite mera krossad

Jag är rädd
Varenda gång du ringer
Att det är ett skämt

Så vad har jag att räkna med?
I slutändan är det bara jag
Men jag är plågad och bruten
Och jag orkar inte vara ensam

Så jag kastar mig huvudlöst ut i mörkret
Handfallen med förbundna ögon
Och ingen kan garantera att det kommer att bli bra
Och ingen kan läsa någon annans tankar

Och jag önskar bara att någon kunde nå mitt djupaste jag
Se mig
Och jag vill vara öppen
Men jag är ganska känslig

Jag kan klara mig själv
Men jag vill också vara lycklig
Jag vill också skratta sorglöst
Jag vill också vara trygg.

Jag känner mig lite ewgo idag så jag googlade upp mitt alias "iohana" på nätet - jag är första sökresultatet! Hell yeah;)
Tänkte ändå göra lite research på mig själv ur ett lite annat perspektiv idag genom att googla upp mitt ordinära förnamn, Johanna. Fick ganska intressanta resultat tycker jag..!

Påvinnan Johanna
I sin elaborerade form förmäler sägnen att "påvinnan" härstammat från Mainz eller England, uppträtt i manlig dräkt, studerat i Aten, i Rom väckt uppseende genom sin lärdom och valts till påve 855 och därefter regerat i 2½ år, tills hon under en procession till Lateranen oförmodat röjt sitt kön genom att på gatan (dagens Via dei Querceti) föda ett barn (ett litet gatukapell markerar platsen), varefter hon av blygsel givit upp andan eller ? enligt andra ? stenats till döds av den uppretade folkmassan.

Johanna den vansinniga
Johanna sägs ha varit mycket vacker - en känslig, sensuell kvinna med ovalformat ansikte, mandelformade ögon, liten mun, runda kinder och lång, rak näsa. Emellertid visade hon redan i unga år tecken på den sinnessjukdom som kom att drabba flera medlemmar av det spanska/habsburgska kungahuset. Hon hade ett mycket ombytligt humör med synnerligen skiftande sinnesstämning. Johanna njöt av att krossa dyrbara konstföremål mot kakelstensgolvet i kungliga palatset, och det hände också att hon piskade hästarna i hovstallarna tills deras länder var täckta med blod - och så lämnade hon dem att dö, allt med ett förnöjt leende på läpparna.

Johanna Tukiainen
Finländsk strippa som nyligen varit i blåsväder i samband med utrikesminister Ilkka Kanervas avgång som hon var orsaken till. Herr Kanerva hade, trots att han hade sambo, fallit för Johanna och skickat hundratals SMS åt henne under tiden februari/mars i år. Efter att finländska veckotidningen "Hymy"  publicerat en del av meddelanden ansågs Ilkka Kanerva vara olämplig att fortsätta som utrikesminister och blivit avskedad.

Johanna Sällström
Svensk skådespelerska som vid 32 års ålder tog sitt liv. Den 13 februari 2007 hittade man henne död i sitt hem i Malmö. Hon var emellertid en hyllad skådespelerska som varit med i tv-produktioner som "Tre Kronor" och filmatiseringarna av Henning Mankells böcker om Kurt Wallander. Hon fick även en guldbagge för sin insats i "Under Ytan" -97.

Johanna Grüssner
Åländsk sångerska som även är känd utomlands. Hon är utbildad jazzsångerska och har varit akiv inom den genren en längre tid men driver nuförtiden gruppen "Ulvens Döttrar" tillsammans med sina systrar Ella och Isabella. De sjunger medeltidsinspirerade sånger och släppte sin första skiva 2004.

Johanna Ritscher
Svensk konstnär/designer.  http://www.johannaritscher.com

"Johanna"
Ungersk film från 2005 med Kornél Mundruczó som regissör och Orsolya Tóth i huvudrollen.
Handling: Johanna, en ung drogmissbrukare faller i djup koma efter en olycka men klarar sig mirakulöst nog. Fylld av tacksamhet börjar Johanna kurera de andra patienterna på sitt eget vis och orsakar frustration hos läkarkåren. Men de andra patienterna är tacksamma och tar henne i försvar. Genren är dramamusikal.
Det är en nyversion av "Joan of Arc".


Andra Johannor:

• Huvudpersonens döda fru som spökar i Stephen Kings roman "Benrangel".

• Namnet på en av de kvinnliga huvudpersonerna i Tim Burtons "Sweeney Todd: The Demon Barber of Fleet Street" som nyligen kom ut på bio. Hon spelas av Jayne Wisener.

---

Jag fortsätter min forskning någon annan dag, men det här är ju alltid något:) Johannorna verkar vara riktigt spännande så nu tänker jag bära mitt namn med högt huvud! bless and peace //J

y'all gonna see me on the news one day
I'll be in your face 'cause I'm here to stay
I'm kinder than you think but I'm not feeling well
There is no such thing as heaven and hell
So put your shoes on and take me for a ride
I will be an out-of-the-ordinary-bride

You don't have to fear me 'cause my will is good
Don't do things just because someone else would
Don't be afraid to get hurt
From pain comes creativity
It's a good thing to experience dirt

What's up with all this loneliness
Maybe we've become numb
Numb for human beings
Numb for all the feelings
Not to mention the drubness
Did someone poison our eaux?

I'm not afraid of dying
What's there for me to do?
Sometimes I think I'm flying
So maybe I'll get through.

Tro inte på det ni läser och hör
Det är trivialt, bara sinnesstämningar och känslor som kommit och gått.
Det här är sanningen om mig som jag ger er
Jag medger att även det här är ju endast en sinnesstämning- inte någon universell sanning.
Men jag försöker fiska så djupt jag bara kan och ge er en så sanningsenlig bild av er som jag bara kan.

Jag är trött. Jag är utsliten.
Jag är bara 17 år men jag ser bara mörker.
Jag har försökt leva, jag har försökt hålla hoppet uppe-
jag vill tro att jag kan nå mina drömmar och mål.
Kanske det inte är för sent ännu- men hur ska jag klara vägen dit?
Jag håller på att bli ett vrak.
Sorglös har aldrig varit ett ord som kunnat appliceras på mig, det måste ni medge.
Jag tänker för mycket.
Men nu känner jag mig så ensam.
Jag skulle behöva gränslös kärlek.
Jag skulle behöva få gränslöst med uppmärksamhet, kravlösa kramar och någon som alltid finns där för att hålla min hand.
Vad gör man?

Jag kan inte bete mig som den person jag skulle vilja vara
Jag kan inte vara lika öppen som jag egentligen är.
För jag håller på att gå sönder, så det gäller att vara försiktig.

Jag försöker klara mig.
Allt oftare väljer jag att fly från verkligheten.
Och jag kan ha det ganska trevligt i min egen lilla värld fylld av mitt personliga potpurri av toner, bilder och ord.
Men det är ju bara en fantasivärld, och plötsligt är inte 17 år en lika klen ålder längre.
En fantasivärld räcker liksom inte längre till då.

Jag har liksom en inneboende känsla av otrygghet.
Jag känner mig konstant ensam.
Jag är nog i en ganska djup depression.

Men vet ni hur det känns, när man har kommit på vem man är?
När man kommit på vem man är och är alldeles uppfylld av entusiasm, för att sedan komma på att man lever ett liv som man hatar?
Jag har nog bara en exceptionell otur. Det brukar vara så.
Jag utvecklades tidigt och folk har alltid haft problem med att sätta mig i ett fack.
Jag har hört allt möjligt, men oftast är det helt förkastligt.
Jag har själv problem med att sätta mig själv i ett fack.
Nog vet jag vem jag är, men var finns någon som är någorlunda lik mig?
Det är så jobbigt att vandra för sig själv.

Och jag vet inte vad jag ska göra.
Jag kan inte se när det skulle bli bättre, eller hur jag skulle orka ta mig dit.
Det känns som om jag håller på att dö
och jag kan inte beskriva det på något bättre sätt.

I'm howling inside
I'm just one big wound
Hope to get so slim I disappear
Touch me honey, will you hold me tight
I don't know who stands by my side

I keep running away
Until I found that you can't run from yourself
I wanna bleed
I wanna feel the feelings that made me hold out this long

My world keeps falling apart
And I want to join
I'm scared as hell in my nothingness
Anxious in the night but even more broken in daylight

One day I'll just stop breathing
Hopefully before it's too late
You stroke my cheek
No, wait, that was just a dream

I'm beyond madness
My drugs are my friends
Crossing walls and jumping of rooftops
Ask me what's on my mind...

You think I'm scary
Well, I can't disagree
Always pushing myself beyond limits
Not too secure in my own skin

Seeker, seeker... Where are you heading?
Why are you fleeing, who would do you harm?
Don't you feel the eagle-bat in you?
She's asking you to stay

And yes my dear, I'm going crazy
My heart is running and pounding
Give me a break
And where did I hear that song before?
Hit me, rape me and slam me into the wall
But daddy, you ain't getting to me
I will stay strong
Sweet dreams wasn't made of this
I will crush you
I will destroy you
I'm twisted upside down
Fucked up inside out
You can hit me
You can rape my soul
'cause I know it all
I know the secret
I'm gonna be okay

Rock'n'roll soul
coming to make me whole, are you?
So pretty, so ugly, so strong
We'll melt to one

Sweet little rock'n'roll soul
Look at your pretty face
Who knows what you've been through?
We'll hold hands forever

Go for a drive and leave the world behind
It's just me, you and the road
Who knows what we've been through?
But we won't stay for long.

---

Ville Valo får personifiera min rock-kille... Helt ok att ta med på roadtrip... ;)

---

This is it, I am down
I am nothing, I'm lost- yet not found
So anxious I won't close my eyes
Exhausted when I'm awake but unable to sleep
Ain't doing nothing right
And they say I seem a little stressed out.

Jag kan skriva det tusen gånger,
det är fortfarande bara ord
Du kommer alltid att vara min ängel
Sådär, nu var det gjort.

Nej nu kommer det, igen det stora stenblocket
Allt jag gör så gör jag fel eller så gör jag det inte alls
Jag känner mig helt enkelt inte inspirerad, jag känner mig livrädd
Och snart kommer de hem igen och inget kommer att bli bättre, snarare sämre
Jag känner mig ensam, vilsen och livrädd i den här världen
Det kanske inte syns utåt men jag är ett enda jävla kaos

Jag vill hitta en mening
Jag vill hitta frid
Det finns plats för alla här i världen
Jag vill bara hitta min
Vilket jävla projekt

This freakshow lady has more sides than the Bible has words. That's why I think higher of myself than of the Bible. Come figure me out.

PEARL LOWE DREA DE MATTEO

---

De har coola namn, tonvis med attityd och är mina största inspirationskällor. De har mycket gemensamt men är inte långt när på så kända som de borde vara!

Pearl Lowe: Föddes -71 och blev redan vid 18 års ålder mamma åt Daisy, som resultat av en sommarflirt med Gavin Rossdale som idag är gift och har barn med Gwen Stefani. Nu är Daisy själv 18 år och en kändis/stilikon på frammarsch. På 90-talet sjöng Pearl i indiebandet "Powder" och var beroende av narkotika men är nu designer och gör kläder och inredningstextilier i spets. Hon har även nyligen släppt en bok. Hon är gift med Danny Goffey, även han rockstjärna och de har tre barn tillsammans. De bor i ett stort hus på engelska landsbygden som synts i bl.a. ELLE och hon säger sig vara mycket lycklig.

Drea De Matteo: Föddes -72 i Queens i New York. Hon växte upp i en "scenfamilj" och därför föll det ganska naturligt att hon blev skådespelerska. Hennes mest kända roller är som Joeys syster Gina i "Joey" och som Christophers flickvän Adriana i "The Sopranos".

något stort och tungt hänger över mig
och jag orkar inte med någonting längre

jag vill inte ha ont
jag vill bara vara frisk och fri

det är så jävla jobbigt och man vet inte när det tar slut
men det tar på mig och jag känner mig inte som mig själv

jag vill att någon ska rädda mig, plocka upp mig och hålla mig fast
sudda bort allt, men det går ju inte

försöker med olika mediciner
försöker hålla humöret uppe
men jag tror jag håller på att spricka.

håller bara tummarna och försöker hitta harmoni
jag vet att det blir bättre sen.