darkladyundercover

Allt känns så jobbigt, jag känner mig inte levande längre.
Vill inte visa mig nu, vågar inte titta folk i ögonen.. Inte nu när jag är sjuk!
Jag är så ful, jag ser inte ut som mig själv.

Det tar ont överallt.
Huden ska vara ens skydd utåt men jag känner mig flådd, oskyddad.
Och det värsta är att ingen kan hjälpa mig, jag kan bara få tillfällig läkning.
När läkarna inte vet vad man ska göra, vad gör man då?

Det är som en ond cirkel och jag vill bara att det ska ta slut.
Och nej, jag tänker inte ta livet av mig - hur frestande det än är.
Så lätt blir ni inte av med mig.

Om jag skulle vara religiös så skulle jag be.
Men nu kan jag bara hoppas.