tankar ur garderoben
Ibland så vill man bara dra en filt över sig. Och jag kan bli ganska nere när jag börjar fundera.
Geeze..hur lyckas jag få allting att gå fel?:p
ja..det var xx då. Men allt det var ju bara för bra för att vara sant. Jag hade föraningar om det, men enligt honom var ju allt bra och blablabla. Skulle vilja smälla en stekpanna i huvudet på honom, bara för att få honom att vakna. Annars har vi en bra personkemi och samma intressen så sånt är ju alltid synd.
Familjen.. familjen. Dysfunktionellt. Det räcker med de ärr jag redan har fått, nu drar jag iväg. Eller inte nu då, till hösten snarare. Men nu är det en bra period, alla plan, så jag ska inte klaga.. :)
JAG. Och min body-image. Även den ganska dysfunktionell. Har nu i sex år kämpat för att gå ner i vikt. Och det gör jag ju, ibland. När jag inte går upp alltså. Jag är så äcklad av mitt extrafett, skulle kunna ta och gömma mig i en garderob för all framtid, men det är jag nog för social för att göra. Jag tror jag behöver hjälp.
Och så.. Mina vänner! wohoo. Vilka vänner?
lång andningspaus.
Jag har ju alltid min kära barndomsväninna. Hon är fantastisk. Men andra vänner då? Well, jag är tveksam till mitt kompisgäng. Kanske det är just därför- de är "kompisar", inte "vänner". Men jag har många bekanta, det har jag alltid haft. Så jag ska inte klaga.. Men jag känner mig så ensam. Vem ska jag ringa? Har mest bekanta som sagt. Och faktum är folk i min egen ålder sällan (aldrig) förstår mina funderingar när jag blir sådär totalnere och hjälplös. Det gör ju bara att jag känner mig ännu mera frustrerad.
Jag föredrar äldre personer. Jag har alltid fungerat bättre med dem.
Har även alltid fungerat bättre med pojkar än med flickor och det har inte heller varit så väldigt lätt. Jag har aldrig haft pojkaktiga intressen eller så, så jag har inte varit riktigt självklar någonstans. Nåväl, det är ju inte hela världen.
Det är antagligen också därför mina före-dettor relativt snabbt blivit ganska viktiga för mig. Vissa har bara en pojkvän, för mig är pojkvän så väldigt mycket. Han får ersätta så mycket.
Praktexemplet är ju xxx. Han fick vara allt för mig. Det bara blev så. Vi var tillsammans under en av de jobbigaste perioderna i mitt liv och även om vi jag inte pratade om mina problem hela tiden var det i alla fall en otrolig trygghet att han fanns där. Han är nog den enda person som jag känt mig fullständigt trygg med. Han öppnade mig också något otroligt, och för det är jag honom evigt tacksam.
Jag är så ledsen. Jag vet inte vad som ska hända. För mig är det en bedrift att klara mig igenom varenda dag och jag hoppas hela tiden på förbättring. För bättre blir det- vilka gillar egentligen sina liv när de är sjutton? Men det innebär att vara öppen hela tiden. Öppen och sårbar.. och jag är sliten. Jag känner mig trött och att vänta känns inte motiverande längre. Jag måste komma till en brytningspunkt. Jag Måste, Måste.. Vet inte hur, när var..
Men jag är så rädd nu, och det känns som om världen snurrar förbi mig.
För mig är det en bedrift att klara mig igenom varenda dag och för tillfället får jag dagligen stå till svars för varför jag hoppar av gymnasiet. "Du är ju så smart!" säger de. Och vad säger man. Jag orkar bara inte.
Jag är verkligen chockerad över reaktionen från lärarna, de verkar faktiskt vara genuint ledsna. Och det är synd att man ska behöva göra folk besvikna, men jag måste ju göra dethär för mig. Det är väl ingen nytta att jag går i gymnasiet om jag tar livet av mig? För jag ser det som ganska troligt om jag skulle fortsätta i samma hjulspår.
Jag måste börja om. Jag måste göra det på mitt sätt. Men jag känner mig ändå ganska rädd. Jag är ensam. Men jag ska klara det, vad är mina alternativ?
Jag vill bara rymma, bort.
Men jag skulle verkligen vilja att någon skulle hålla min hand.
Geeze..hur lyckas jag få allting att gå fel?:p
ja..det var xx då. Men allt det var ju bara för bra för att vara sant. Jag hade föraningar om det, men enligt honom var ju allt bra och blablabla. Skulle vilja smälla en stekpanna i huvudet på honom, bara för att få honom att vakna. Annars har vi en bra personkemi och samma intressen så sånt är ju alltid synd.
Familjen.. familjen. Dysfunktionellt. Det räcker med de ärr jag redan har fått, nu drar jag iväg. Eller inte nu då, till hösten snarare. Men nu är det en bra period, alla plan, så jag ska inte klaga.. :)
JAG. Och min body-image. Även den ganska dysfunktionell. Har nu i sex år kämpat för att gå ner i vikt. Och det gör jag ju, ibland. När jag inte går upp alltså. Jag är så äcklad av mitt extrafett, skulle kunna ta och gömma mig i en garderob för all framtid, men det är jag nog för social för att göra. Jag tror jag behöver hjälp.
Och så.. Mina vänner! wohoo. Vilka vänner?
lång andningspaus.
Jag har ju alltid min kära barndomsväninna. Hon är fantastisk. Men andra vänner då? Well, jag är tveksam till mitt kompisgäng. Kanske det är just därför- de är "kompisar", inte "vänner". Men jag har många bekanta, det har jag alltid haft. Så jag ska inte klaga.. Men jag känner mig så ensam. Vem ska jag ringa? Har mest bekanta som sagt. Och faktum är folk i min egen ålder sällan (aldrig) förstår mina funderingar när jag blir sådär totalnere och hjälplös. Det gör ju bara att jag känner mig ännu mera frustrerad.
Jag föredrar äldre personer. Jag har alltid fungerat bättre med dem.
Har även alltid fungerat bättre med pojkar än med flickor och det har inte heller varit så väldigt lätt. Jag har aldrig haft pojkaktiga intressen eller så, så jag har inte varit riktigt självklar någonstans. Nåväl, det är ju inte hela världen.
Det är antagligen också därför mina före-dettor relativt snabbt blivit ganska viktiga för mig. Vissa har bara en pojkvän, för mig är pojkvän så väldigt mycket. Han får ersätta så mycket.
Praktexemplet är ju xxx. Han fick vara allt för mig. Det bara blev så. Vi var tillsammans under en av de jobbigaste perioderna i mitt liv och även om vi jag inte pratade om mina problem hela tiden var det i alla fall en otrolig trygghet att han fanns där. Han är nog den enda person som jag känt mig fullständigt trygg med. Han öppnade mig också något otroligt, och för det är jag honom evigt tacksam.
Jag är så ledsen. Jag vet inte vad som ska hända. För mig är det en bedrift att klara mig igenom varenda dag och jag hoppas hela tiden på förbättring. För bättre blir det- vilka gillar egentligen sina liv när de är sjutton? Men det innebär att vara öppen hela tiden. Öppen och sårbar.. och jag är sliten. Jag känner mig trött och att vänta känns inte motiverande längre. Jag måste komma till en brytningspunkt. Jag Måste, Måste.. Vet inte hur, när var..
Men jag är så rädd nu, och det känns som om världen snurrar förbi mig.
För mig är det en bedrift att klara mig igenom varenda dag och för tillfället får jag dagligen stå till svars för varför jag hoppar av gymnasiet. "Du är ju så smart!" säger de. Och vad säger man. Jag orkar bara inte.
Jag är verkligen chockerad över reaktionen från lärarna, de verkar faktiskt vara genuint ledsna. Och det är synd att man ska behöva göra folk besvikna, men jag måste ju göra dethär för mig. Det är väl ingen nytta att jag går i gymnasiet om jag tar livet av mig? För jag ser det som ganska troligt om jag skulle fortsätta i samma hjulspår.
Jag måste börja om. Jag måste göra det på mitt sätt. Men jag känner mig ändå ganska rädd. Jag är ensam. Men jag ska klara det, vad är mina alternativ?
Jag vill bara rymma, bort.
Men jag skulle verkligen vilja att någon skulle hålla min hand.
Feeling Terrified
I'm sorry for crying
I'm sorry I can't sob in front of you
I'm sorry I'm so troubled
I'm sorry for feeling so lost
You could give me everything I need
Yet you make me feel so scared
I'm scared you're gonna change your mind
I'm so scared I've got it all wrong
I hate that I sound so stupid
I hate that I need booze to feel calm
I hate that I feel so miserable
And I hate people who don't have an open mind
Music turns me into a human being again
And I would really like to eat without guilt
I hate how naive people can be
So shallow and fucked up
I don't like it when they judge me
It makes me feel so cheap
I would like someone to hug me
And tell me I'm exactly what they need...
I'm sorry I can't sob in front of you
I'm sorry I'm so troubled
I'm sorry for feeling so lost
You could give me everything I need
Yet you make me feel so scared
I'm scared you're gonna change your mind
I'm so scared I've got it all wrong
I hate that I sound so stupid
I hate that I need booze to feel calm
I hate that I feel so miserable
And I hate people who don't have an open mind
Music turns me into a human being again
And I would really like to eat without guilt
I hate how naive people can be
So shallow and fucked up
I don't like it when they judge me
It makes me feel so cheap
I would like someone to hug me
And tell me I'm exactly what they need...
heartfrightened
Jag är rädd för din närhet
All din värme som kunde nästla sig in
För att sedan, lika smidigt som en taggtråd, riva sig ut
Lämna blödande spår i min kropp
Och min själ lite mera krossad
Jag är rädd
Varenda gång du ringer
Att det är ett skämt
Så vad har jag att räkna med?
I slutändan är det bara jag
Men jag är plågad och bruten
Och jag orkar inte vara ensam
Så jag kastar mig huvudlöst ut i mörkret
Handfallen med förbundna ögon
Och ingen kan garantera att det kommer att bli bra
Och ingen kan läsa någon annans tankar
Och jag önskar bara att någon kunde nå mitt djupaste jag
Se mig
Och jag vill vara öppen
Men jag är ganska känslig
Jag kan klara mig själv
Men jag vill också vara lycklig
Jag vill också skratta sorglöst
Jag vill också vara trygg.
All din värme som kunde nästla sig in
För att sedan, lika smidigt som en taggtråd, riva sig ut
Lämna blödande spår i min kropp
Och min själ lite mera krossad
Jag är rädd
Varenda gång du ringer
Att det är ett skämt
Så vad har jag att räkna med?
I slutändan är det bara jag
Men jag är plågad och bruten
Och jag orkar inte vara ensam
Så jag kastar mig huvudlöst ut i mörkret
Handfallen med förbundna ögon
Och ingen kan garantera att det kommer att bli bra
Och ingen kan läsa någon annans tankar
Och jag önskar bara att någon kunde nå mitt djupaste jag
Se mig
Och jag vill vara öppen
Men jag är ganska känslig
Jag kan klara mig själv
Men jag vill också vara lycklig
Jag vill också skratta sorglöst
Jag vill också vara trygg.
ALLA JOHANNOR HIT:)
Jag känner mig lite ewgo idag så jag googlade upp mitt alias "iohana" på nätet - jag är första sökresultatet! Hell yeah;)
Tänkte ändå göra lite research på mig själv ur ett lite annat perspektiv idag genom att googla upp mitt ordinära förnamn, Johanna. Fick ganska intressanta resultat tycker jag..!
Påvinnan Johanna
I sin elaborerade form förmäler sägnen att "påvinnan" härstammat från Mainz eller England, uppträtt i manlig dräkt, studerat i Aten, i Rom väckt uppseende genom sin lärdom och valts till påve 855 och därefter regerat i 2½ år, tills hon under en procession till Lateranen oförmodat röjt sitt kön genom att på gatan (dagens Via dei Querceti) föda ett barn (ett litet gatukapell markerar platsen), varefter hon av blygsel givit upp andan eller ? enligt andra ? stenats till döds av den uppretade folkmassan.
Johanna den vansinniga
Johanna sägs ha varit mycket vacker - en känslig, sensuell kvinna med ovalformat ansikte, mandelformade ögon, liten mun, runda kinder och lång, rak näsa. Emellertid visade hon redan i unga år tecken på den sinnessjukdom som kom att drabba flera medlemmar av det spanska/habsburgska kungahuset. Hon hade ett mycket ombytligt humör med synnerligen skiftande sinnesstämning. Johanna njöt av att krossa dyrbara konstföremål mot kakelstensgolvet i kungliga palatset, och det hände också att hon piskade hästarna i hovstallarna tills deras länder var täckta med blod - och så lämnade hon dem att dö, allt med ett förnöjt leende på läpparna.
Johanna Tukiainen
Finländsk strippa som nyligen varit i blåsväder i samband med utrikesminister Ilkka Kanervas avgång som hon var orsaken till. Herr Kanerva hade, trots att han hade sambo, fallit för Johanna och skickat hundratals SMS åt henne under tiden februari/mars i år. Efter att finländska veckotidningen "Hymy" publicerat en del av meddelanden ansågs Ilkka Kanerva vara olämplig att fortsätta som utrikesminister och blivit avskedad.
Johanna Sällström
Svensk skådespelerska som vid 32 års ålder tog sitt liv. Den 13 februari 2007 hittade man henne död i sitt hem i Malmö. Hon var emellertid en hyllad skådespelerska som varit med i tv-produktioner som "Tre Kronor" och filmatiseringarna av Henning Mankells böcker om Kurt Wallander. Hon fick även en guldbagge för sin insats i "Under Ytan" -97.
Johanna Grüssner
Åländsk sångerska som även är känd utomlands. Hon är utbildad jazzsångerska och har varit akiv inom den genren en längre tid men driver nuförtiden gruppen "Ulvens Döttrar" tillsammans med sina systrar Ella och Isabella. De sjunger medeltidsinspirerade sånger och släppte sin första skiva 2004.
Johanna Ritscher
Svensk konstnär/designer. http://www.johannaritscher.com
"Johanna"
Ungersk film från 2005 med Kornél Mundruczó som regissör och Orsolya Tóth i huvudrollen.
Handling: Johanna, en ung drogmissbrukare faller i djup koma efter en olycka men klarar sig mirakulöst nog. Fylld av tacksamhet börjar Johanna kurera de andra patienterna på sitt eget vis och orsakar frustration hos läkarkåren. Men de andra patienterna är tacksamma och tar henne i försvar. Genren är dramamusikal.
Det är en nyversion av "Joan of Arc".
Andra Johannor:
Jag fortsätter min forskning någon annan dag, men det här är ju alltid något:) Johannorna verkar vara riktigt spännande så nu tänker jag bära mitt namn med högt huvud! bless and peace //J
Tänkte ändå göra lite research på mig själv ur ett lite annat perspektiv idag genom att googla upp mitt ordinära förnamn, Johanna. Fick ganska intressanta resultat tycker jag..!
Påvinnan Johanna
I sin elaborerade form förmäler sägnen att "påvinnan" härstammat från Mainz eller England, uppträtt i manlig dräkt, studerat i Aten, i Rom väckt uppseende genom sin lärdom och valts till påve 855 och därefter regerat i 2½ år, tills hon under en procession till Lateranen oförmodat röjt sitt kön genom att på gatan (dagens Via dei Querceti) föda ett barn (ett litet gatukapell markerar platsen), varefter hon av blygsel givit upp andan eller ? enligt andra ? stenats till döds av den uppretade folkmassan.
Johanna den vansinniga
Johanna sägs ha varit mycket vacker - en känslig, sensuell kvinna med ovalformat ansikte, mandelformade ögon, liten mun, runda kinder och lång, rak näsa. Emellertid visade hon redan i unga år tecken på den sinnessjukdom som kom att drabba flera medlemmar av det spanska/habsburgska kungahuset. Hon hade ett mycket ombytligt humör med synnerligen skiftande sinnesstämning. Johanna njöt av att krossa dyrbara konstföremål mot kakelstensgolvet i kungliga palatset, och det hände också att hon piskade hästarna i hovstallarna tills deras länder var täckta med blod - och så lämnade hon dem att dö, allt med ett förnöjt leende på läpparna.
Johanna Tukiainen
Finländsk strippa som nyligen varit i blåsväder i samband med utrikesminister Ilkka Kanervas avgång som hon var orsaken till. Herr Kanerva hade, trots att han hade sambo, fallit för Johanna och skickat hundratals SMS åt henne under tiden februari/mars i år. Efter att finländska veckotidningen "Hymy" publicerat en del av meddelanden ansågs Ilkka Kanerva vara olämplig att fortsätta som utrikesminister och blivit avskedad.
Johanna Sällström
Svensk skådespelerska som vid 32 års ålder tog sitt liv. Den 13 februari 2007 hittade man henne död i sitt hem i Malmö. Hon var emellertid en hyllad skådespelerska som varit med i tv-produktioner som "Tre Kronor" och filmatiseringarna av Henning Mankells böcker om Kurt Wallander. Hon fick även en guldbagge för sin insats i "Under Ytan" -97.
Johanna Grüssner
Åländsk sångerska som även är känd utomlands. Hon är utbildad jazzsångerska och har varit akiv inom den genren en längre tid men driver nuförtiden gruppen "Ulvens Döttrar" tillsammans med sina systrar Ella och Isabella. De sjunger medeltidsinspirerade sånger och släppte sin första skiva 2004.
Johanna Ritscher
Svensk konstnär/designer. http://www.johannaritscher.com
"Johanna"
Ungersk film från 2005 med Kornél Mundruczó som regissör och Orsolya Tóth i huvudrollen.
Handling: Johanna, en ung drogmissbrukare faller i djup koma efter en olycka men klarar sig mirakulöst nog. Fylld av tacksamhet börjar Johanna kurera de andra patienterna på sitt eget vis och orsakar frustration hos läkarkåren. Men de andra patienterna är tacksamma och tar henne i försvar. Genren är dramamusikal.
Det är en nyversion av "Joan of Arc".
Andra Johannor:
- Huvudpersonens döda fru som spökar i Stephen Kings roman "Benrangel".
- Namnet på en av de kvinnliga huvudpersonerna i Tim Burtons "Sweeney Todd: The Demon Barber of Fleet Street" som nyligen kom ut på bio. Hon spelas av Jayne Wisener.
Jag fortsätter min forskning någon annan dag, men det här är ju alltid något:) Johannorna verkar vara riktigt spännande så nu tänker jag bära mitt namn med högt huvud! bless and peace //J
Bittersweet symphony
y'all gonna see me on the news one day
I'll be in your face 'cause I'm here to stay
I'm kinder than you think but I'm not feeling well
There is no such thing as heaven and hell
So put your shoes on and take me for a ride
I will be an out-of-the-ordinary-bride
You don't have to fear me 'cause my will is good
Don't do things just because someone else would
Don't be afraid to get hurt
From pain comes creativity
It's a good thing to experience dirt
What's up with all this loneliness
Maybe we've become numb
Numb for human beings
Numb for all the feelings
Not to mention the drubness
Did someone poison our eaux?
I'm not afraid of dying
What's there for me to do?
Sometimes I think I'm flying
So maybe I'll get through.
I'll be in your face 'cause I'm here to stay
I'm kinder than you think but I'm not feeling well
There is no such thing as heaven and hell
So put your shoes on and take me for a ride
I will be an out-of-the-ordinary-bride
You don't have to fear me 'cause my will is good
Don't do things just because someone else would
Don't be afraid to get hurt
From pain comes creativity
It's a good thing to experience dirt
What's up with all this loneliness
Maybe we've become numb
Numb for human beings
Numb for all the feelings
Not to mention the drubness
Did someone poison our eaux?
I'm not afraid of dying
What's there for me to do?
Sometimes I think I'm flying
So maybe I'll get through.
